Då satt man här igen, mer ensam än någonsin.
Is this the end?

"Varför ska du gruva dig för, det finns inget att vara orolig över"
"Det viktigaste är inte att du hör av mig, utan att du har mig"
Det är ju två väldigt fina meningar, synd bara att det blev en lögn.

Av hela mitt hjärta och själ älskar jag dig än.
Jag vill mer än allt annat, att allt ska vara bra mellan oss.

Det värsta är att jag får ta all smärta, alla svek.
Svek från vänner & pojkvän.
Nämn en jag inte blivit sviken av, det är få.
Varför ska jag ta det hårdaste smällen?
& varför ska det jag älskar, tas bort från just mig?
Förtjänade jag inte att vara lycklig?