Det finns inte mycket att säga om detta,
förutom att jag tror på ödet.
Allt som sker, har en mening.
Ingenting är förgäves,
för det ska helt enkelt vara så.
När man väl bestämt sig för att tro på ödet,
grämer man sig inte lika mycket över saker.
Det är helt enkelt bara att acceptera.

När jag tänker tillbaka,
för att hitta ett  speciellt ögonblick jag vill berätta om.
Fastnar jag vid ett minne för lite mer än ett år sen.
Andra 110 jag och Rys gjorde.
Först och främst var jag chockad över att
vi ens tog oss till omhoppning.
Men vi hade tagit oss över alla hinder.
Och när vi var påväg mot utgången, insåg jag
att alla bommar låg kvar, inget hade gått fel.
Vi var felfria.
Lyckan och glädjen som spreds sig i kroppen då
är helt obeskrivlig.
Överlycklig, skakis i hela kroppen.
Allt var perfekt, just det ögonblicket.

Är väl kanske dax att se till att bli klar med listan?
Men det är så jävla svårt att nämna en bästa vän.
Jag har en hel drös med så fina, så fina vänner.
Jag kan inte nämna en bara.
Och jag ska nog inte skriva några namn här heller,
för jag kommer bara glömma någon.
Det är väldigt stor spridning på er också,
från 15år upp till 27år.
För mig har en ålder aldrig spelat någon roll,
har alltid haft vänner som är både äldre och yngre.
Och jag hoppas, att jag tydlig visar
vilka som betyder lite extra.
Som är mina speciella hjärtevänner.
Ni borde veta vilka ni är.
Så mina fina underbara, ni som gör mitt liv värt;
jag älskar er!
Jag finns här för er, dag som natt.

Jahaja, idag hade jag körlektion halv 10,
det gick bara bra.
Sen cyklade jag till ame och hade möte med Isabel,
låter lovande.
Efter det cyklade jaghem till pappa för att vänta på mamma,
som hämtade mig senare så åkte vi hem och åt lite.
Pluggade teori och körde med mamma.
Svängde förbi Normans på en fika också.
Åkte till stallet med Denice, red ut med Stina och Susse.
Det gick bra, han går så fint på pelhambettet.
Åkte hem, åt med mamma och nu sitter jag här.
En rätt bra dag, om alla dagar är såhär
har man inte mycket att klaga på.
Förutom att jag gått upp i vikt fast jag cyklar som en dåre :(
Hört att det ska va muskler, men det bad jag inte om ju!

Kärlek, kärlek för mig är allt som får mig att vara lycklig.
Mina fina vänner får mig att vara lycklig,
min fina familj, och framförallt Rys.
Jag slängde ihop denna bild lite snabbt bara för att visa
ett litet exempel av allt som gör mig lycklig och varm i hjärtat.

Haha, åt alldeles nyss faktiskt.
Blev tacos rester idag i matlåda.
Blir faktiskt rätt gott om man gör det på rätt sätt.
Jag värmer köttfärs, mosat hårt bröd och ost.
Sen blandar jag allt med grönsakerna och har på sås.
Ikväll vet jag inte vad det blir, hoppas på nått gott.

Mina föräldrar är som många andras;
- stöttande vad det än gäller
- finns alltid där
- dryga
- snälla
- ärliga
- kloka
- erfarna
- godhjärtade
& världens bästa.

Ja, jag lär väl ta tag i detta inlägg.
Man vill ju minnas sin första kärlek som något bra,
men, det gör inte jag.
Den första kärleken, den riktigt första,
det är den man känner så otroligt starka känslor för.
Det var längesen jag var kär, men det var en dag jag föll,
2 Juli 2007, jag kommer aldrig aldrig glömma den dagen.
Så jävla lycklig. Men någonstans på vägen
tappade jag bort mig själv.
Jag blev någon jag inte ville vara,
sårbar, deprimerad, förtvivlad, arg, ledsen, dum.
Båda gjorde vi fel, men alla ord, alla gånger han var elak,
det sitter inprintat starkare än något annat.
15månader långt förhållande följdes av 1år med smärta.
För hur dåligt vi än hade det, så ville jag inget
hellre än att det skulle fungera.
Vi hann med att göra mycket roligt
och vi hade några riktigt bra månader.
Men det är glömt.
Det tog över 1år att komma över det där,
men den dagen jag sa ifrån, den dagen jag gick vidare.
Jag glömmer det aldrig, ett av mina starkaste ögonblick.
När jag insåg hur fel det var och att jag inte ville vara
med någon som gjorde mig illa mer än gjorde mig glad.
Sen att jag hade någon annan att tänka på när jag insåg detta,
gjorde det bara lättare.
Nog för att det inte blev något mellan den nya och mig,
men jag kommer nog alltid minnas honom också,
för han gjorde det lättare att välja.
Tack till min familj och mina vänner som stöttade,
förlåt för mitt beteende.

Jag heter Isabell som de flesta kanske vet,
och som man säger; kärt barn har många namn.
Ja kolla då på mig, jag är ett riktigt kärt barn :D
Har ganska många smeknamn så som:
Bellan, Bella, Belli, Bellilutt, Bells osv..
Tycker det är lika kul varje gång någon kommer
och kallar mig för nått nytt.
Jag är nästan alltid glad, hähä,
kan bli småtjurig ibland och väldigt arg,
men mina fina vänner vet hur dom ska göra mig glad.
Jag tog studenten 2010, gick media med inriktning foto.
Idag har jag praktik på paloma, väldigt kul
lär mig väldigt mycket och får umgås med roliga männiksor.
Det är år 2011 och jag tänker försöka satsa stenhårt
på ridningen, det ska bli debut och många rosetter.
Det är vårat år nu.
Så som ni förstår har jag häst, min bästa Rys.
Stor personlighet har han, väldigt speciell häst,
som jag vissa dagar hatar, men älskar mest av allt.

Bor i Hedemora, en tråkig skithåla tycker de flesta,
men jag trivs här, det är hemma här.
Bor tyvärr, haha, fortfarande hemma.
Men det är skönt ibland, även om jag verkligen vill ha mitt eget.
Hemma har vi två katter, Sussie och Tusse,
samt Cos, vår hund.

Iaf, jag kan avsluta med att;
Jag är bäst, faktiskt.
Jag avgudar mina vänner och min familj, faktiskt.