Samma visa om och om igen.
En evig väntan och längtan.
I 40 jävla minuter försökte jag, fast vi skulle höras efter 20.
Du lovade.
Ett löfte är ett löfte, finns inga bortförklaringar - det gör att tilltron jag har minskar.

Jag vet inte var du är, jag vet inte vart du ska.
Jag vet inte när jag får tag på dig och jag är desperat.
Alla får tycka att jag är patetisk, men en känsla är en känsla, den kan man inte göra något åt!
Right?
Precis.
Mår jag dåligt så gör jag det, får jag panik så får jag det.
Sen går det ju att få det gå över, men det är en annan sak.

Seriöst.
01.46
Jag vaknade 06.00, halvsov och gick upp 08.10.
Jättekul, ja.

Vi tar död på den här helgen va?
Fast det går inte längre, jag har redan fått sår i själen pga detta.

Gå och ha ett jävla bra liv, det har inte jag just nu.