Har ni kännt den där känslan att ni tappar greppet,
när man verkligen vill en sak & vill leva så helst resten av livet.
Men så är det något som hindrar den viljan & man känner att man inte har någon kontroll,
man vill, men man kan inte göra något åt det.
För ödet ligger inte i dina händer, när det behövs två viljor.
& det känns nästan som det livet man vill leva blir mer oåtkomligt,
och man vet inte vad man ska ta sig till, för man är så hjälplös.
Utan makten att kunna bestämma hur ditt liv ska bli.
Men man kan aldrig bestämma en sådan sak själv, även fast man vill.

& just så har jag kännt/känner.
Både förr och nu.
Speciellt nu.
Det enda jag kan göra är att tro på ödet
& hoppas på att ödet vill samma sak som jag.

Orkar inte mer.