Månen låg som en gul skärva på himlen igår kväll,
jag var påväg hem, men kunde inte riktigt svänga hemåt,
jag drogs mot månen, så mot månen körde jag.
Hamnade ute vid hamre där jag stannade,
klev ur bilen och bara tittade.
Och den där behagliga känslan kom tillbaka,
att det är okej att sommaren snart är slut,
för det finns inget bättre än att se upp mot himlen
och se det vackraste jag vet.
Jag förundras lika mycket varje gång,
miljoner gnistrade stjärnor, mörker och tystnad.
Det är så fint och jag blir så lycklig varje gång.
Nog är det sorglig att sommaren snart är slut,
att det knappt hunnit vara någon sommar.
Men satan vad jag saknat de kalla vinternättera,
med en stjärnklar himmel.