Det är på nätterna jag känner
att världen är magisk.
All ondska känns som bortblåst,
försvunnen i det svarta mörkret.
Jag kan stå still under en stjärnklar
himmel och bara förundras över
hur vackert det är.
Allting är stilla och tyst,
även tankarna tystnar.
Jag känner mig ensamast i hela världen,
men inte på ett dåligt sätt,
ett behagligt sätt.
Så tittar jag upp,
hör ett brummande ljud,
och ett blinkande ljus,
för där finns ett flygplan.
Och jag tänker;
Då är vi iallafall två vakna
i denna stilla, sovande värld.