Luciia

Jag vill skrika.
Men det finns inget ljud.
Jag vill prata.
Men det finns inga ord.
Det enda som finns, är,
ångest, ånger.
Och, "tänk om".
Jag vill höra dom där orden igen,
inget annat verkar betyda nått nu.

Du vilade på mitt bröst,
för mig var du livet, men jag tog dig för givet.
Kan vi inte dansa som förr,
hela natten lång.
Bli nu ett med mig darling,
jag vet att vi kan.
Och sen vill jag hålla din hand,
resten av livet.