När jag berättade att jag har en förälskelse
till stjärnorna, glömde jag att nämna en sak.
Stjärnorna finns alltid där,
som en påminnelse om att jag aldrig är ensam.
Och jag blir lycklig.
En stjärnklar himmel en mörk natt,
vad mer behöver jag?
Jag behövde inte så mycket mer,
innan jag blev påmind om det.
Norrsken.
Varje gång, lika fantastiskt.
Varje gång , lika häpnadsväckande.
Varje gång, tappar jag andan.
Och jag blir lycklig, så fort jag ser det.
Jag dör lite grann varje gång,
så fullkomligt vackert är det.
Jag underskattar aldrig stjärnorna,
men dom finns alltid där.
Norrsken överraskar, alltid.
Och det finns inget vackrare,
eller mäktigare naturen har skapat.
Sedan första gången jag såg det,
har jag älskat det.
Och varje gång det försvinner,
saknar jag och längtar jag,
tills nästa gång jag får se det.
Det värsta är,
att jag aldrig vet när jag gör det.
Eller ens om jag gör det.